Rötter och blad

Åhåj från andra sidan av vabbvärlden. Den senaste tremånadersperioden har det konstant varit någon i min familj som varit sjuk. Mest barnen men även vi vuxna har turats om att snora, hosta, eller ha feber. Det börjar tära slut på kraftreserven och dessutom är inte de små lika sugna på att hänga med till Sjöbergen som annars. Så idag fick jag åka dit själv, trots att det var städdag med tillhörande stor spännande brasa. För min del var det rätt skönt med en andningspaus från de små och jag fick äntligen sått en del saker som ska sås tidigt. Jag har sått två soters vanliga morötter, samt gul, röd vit och lila. Haverrot och palsternacka har jag också sått. Isörten fick dela plats med vitlöken. På bladplätten gjorde jag något fiffigt. Jag vattnade det hela och sen la jag ut pinnar så att det blev åtta rutor och sen stack jag ner en etikett i varje och så bredsådde jag där. Jättesmart nu för i det här skedet tänker jag att jag utnyttjar platsen på bästa sätt. Om ett tag kommer jag undra vad som är ogräs och vad som är odlat. Lika samma varje år. Det blev fyra olika sorters sallader, portulak och plats för mangold som jag ska så nästa vecka. Kvar att göra akut är nu att gräva en bädd för mina nya hösthallon som jag köpte för ett tag sedan. Att gräva iordning landet för bönor samt hitta en plats för den gotlänska blåärten. Jag ska också så squash, pumpa och gurka hemma. Samt rensa gångarna från rotogräs så att jag kan lägga på täckbark. Det började jag med idag, inte täckbark alltså utan jag jagade maskrosor. Lustig hobby det där. Sen finns det ungefär hur mycket som helst att gräva igenom och rensa bort Kirskål om jag skulle känna mig sysslolös den närmsta tiden. Ha ha.

Det gror!

Jag trodde inte riktigt på det själv när jag för några veckor sedan sådda några asiatiska bladgrönsaker, vilken sort har jag för stunden glömt men man skulle så den tidigt och absolut ha fiberduk på för att det skulle funka. Jag sådde men skippade fiberduken. Jag gillar inte längre att meckla med den, den blåser av, den skaver sönder plantor och hittar en enda snigel in så har man plötlsigt väldigt många. Något annat har jag inte frösått än. Utan vatten har fröna och de ömtålia nygrooda planterna ingen bra chans. Och jag trodde som sagt inte riktigt att det skulle gå. Men nu har det grott. Ett fint litet mönster av små bladpar av modellen kål har tittat upp ovanför jordyten. Det är fantastiskt. Om så det inte blir mer än så är jag ändå nöjd. Blir det mer blir jag glad.

För övrigt har jag ordnat till ännu en jordplätt. Och jag tänker på kineskisk intensivodling när jag gör vad jag kan för att förbättra min sandiga jord. Bröt julgranskvistar i småbitar och la i botten, på med jord, maskkompost, kogödsel och grönsaksrens. Det blev en halvmeter hög odlingsbädd. Hoppas att det är den perfekta mixen för just min jord.

Rensade och gödslade i jordgubbslådan. Rensade elaka ogräs en bit runt om pallkragen också och tänker att nästa helg, då är det påsk och jag är ledig i fem dagar i sträck. Då ska jag nog hinna ikapp? Hinna förbereda resten av jorden samt så det som ska sås? Det hoppas jag på.

Har skrivit två odlarkrönikor i Arbetaren som jag länkar till för den nyfikne. Den första publicerades för ett par månader sedan och den andra nu i veckan.

http://arbetaren.se/artiklar/plantorna-vet-inte-vad-de-ar-for-sort/

http://arbetaren.se/artiklar/en-jordkock-ror-om-i-jordsoppan/

Det skulle vara kul med lite kommentarer.

På jordigt återseende.

Första sådden

Efter mycket om och men kom vi ut till våren jag och Arild. Yrla ville hellre spela på datorn och Larsa kände sig inte kry så de stannade hemma. Arild är fortfarande entusiastisk men Yrla, tänk vad fort det gick, hon verkar redan ha tröttnat. Det känns vemodigt.

När vi kom till Sjöbergen hade solen gått i moln men det gjorde inget. Det var varmt ändå. Vårvittring! Vi hämtade den sista gödseln och jag grävde igenom den första lilla plätten vid ingången vid vinbärsbusken. När det var rensat där kunde vi lägga gödeseln där för senare bruk. Det blev bra.

Vi fixade också barnens låda, den som var bebisbädd förra året. Och sist men inte minst sådde och satte vi i den pallkragen vi ordnade förra gången. Där satte jag gamla palsternackor från förra säsongen. Jag tänkte testa och se om jag kan få fram egna frön. I andra änden av pallkragen petade vi ner Chorigi. Hoppas de växer bättre i den luckrade jorden än vad det gjorde rabbaten förra sommaren. Däremellan sådde vi pac choi. Hoppas det funkar trots att den växer bäst på hösten. Det är ett test. Det är 60 dagars utvecklingstid och ändå ska jag ha potatis där i år, jag vet inte hur det ska gå ihop. Men vi får väl se.

Medan vi grejade kom solen fram. Vilken känsla. Arild njöt av att ha mig för sig själv. Han pratade oavbrutet och började varje mening med mamma... Det var inte riktigt vilsamt för mig men ändå mysigt att han gillar att vara med.

Vi plockade med två påsar med glas och sten hem för att slänga i sopnedkastet. Det är min ambition att göra så varje gång så kanske det kan bli lite snyggt även brevid min lott. Dessutom upptäckte jag att det låg en oöppnad gödselpåse. Vilket flyt. Nu är säsongen igång.

Säsongspremiär

Första greptaget i jorden. Nu har det varit premiär. Så tidigt det bara går. Den mesta jorden var frusen men en pallkrage, där var jorden lös och ledig och jag har varit där och grävt, rensat och fyllt på med kaninlort och halmströ.

Hela familjen kom med till Sjöbergen så grejeandet blev något upphackat (ha ha) av ivriga hjälpa-till-barn. Jag höll på att bli hysterisk. Vart jag än vände mig höll jag på att snubbla på ett barn. Det kändes som att de var hundra stycken fast de bara är två. Och det trampas på luckrad jord, det grävs och krattas och inte alltid precis där det ska. Någon får ett hysteriskt utbrott för att den inte får kliva in i den ruskigt vattensjuka gödselområdet och gräva. Helst med händerna. Men på det hela taget gick det ändå ganska bra. Jag grävde nämligen igenom årets första pallkrage och det känns sååå bra.

Ska faktiskt testså någon av mina asiatiska blad redan nu för att se om det funkar. Sen blir det mer gödsel och pyssel med jorden.

Skiner solen imorgon hoppas jag på att kunna sticka dit en stund själv. För att andas egen luft. Nu är det odlarsäsong igen.

Det är som att ha födelsedag

Nu trillar fröerna in. Det är hur kul som helst och lätt upphetsande i en grävande bemärkelse. Tidigare i veckan kom det ett par sorters bönor, igår kom det dill och idag damp det ner alla fröerna från Runåbergs samt Chori-gi från en Sesamentusiast. Så nu vill jag sätta igång!

Jag vill gödsla och rensa rotogräs, jag vill gräva upp hela gamla kryddlandet och sätta ut fler odlingslådor. Jag vill rensa igenom alla gångar och köpa och hälla ut täckbark där. Jag vill så. Jag vill helt enkelt sätta igång. Ute skiner solen och jag vet att den värmer. Inne sitter jag och tar igen mig efter en magsjuka. Och än har inte jorden rett sig. Det blir till att ge sig till tåls. Säsongen står i startgroparna. Och det kommer bli så kul!

Fröer och EUhelvetet

Sådärja, nu är de iväg: fröförfrågningarna till Sesammedlemmar runt om i Sverige. Nu har jag frågat frö till palsternackor, bönor, och gud vet vad. Fick också iväg min beställning till Runåberg. Där har jag nu köpt allt det jag inte fått tag på i Sesamkatalogen. Men vet ni vad odlarvänner! Det enda som Impecta har som jag ville beställa, poatisfrön från ryssland, det satte EU stopp för. Jordbruksverket informerar på deras hemsida att det nu råder totalförbud mot import av alla potatis från länder utanför EU. Jävla EU. Jag ville inte gå med, jag vill inte vara med och jag vill att vi går ur. Det blir snart revolutionär verksamhet att odla sina egna fröer ska ni se. Då blir det gerillaodling på allvar.

Vårplanerar

Är februarisjuk och har legat hemma själv hela dan, läst om asiatiska grönsaker, världens kolonister och tupplurat här och där. Ömsom frusit ömsom svettats. Tidskriften Åter damp ner så den har jag också bläddrat i.

Veckan har varit full av snoriga rastlösa barn, vab blandat med arbete. I början av veckan smet jag hem till min odlarkompis en kväll och vi listade fröer vi vill beställa. Först Sesam, sen Runåbergs. Det är så mycket trevligare att göra det ihop.

Hon imponerade med sin noggranhet, hade listat snyggt alla fröer hon har kvar sedan innan och de hon tyckte att hon behövde nya. Jag bara önskade på så mitt listande håller jag på med nu efteråt. Nåja, kanske inte just idag för det har jag inte haft huvud till.

Jag väljer bort det mesta som innebär att dra upp plantor hemma, dels har vi inte tillräckligt ljusa fönster och dels har jag inte den kapaciteten att komma ihåg attt sköta om det som man bör. Det enda jag ska ge mig på är att dra upp squashar och gurkor. Det räcker gott.

Jag är osäker på om jag verkligen gillar smaken i de asiatiska bladgrönsakerna men Lena Israelssons bok om dem verkar verkligen inspirerande på mig. Jag vill prova alla och ska försöka välja ut några få stycken. Vilka vet jag inte. Bladmat är inte något som direkt går hem här hos oss men jag vill göra fräschare sallader och jag kanska kan ta wokandet till nya nivåer? Om inte annat så kan jag i alla fall experimentera på lotten och det är ju kul nog.

Kom just på att det väntar en trave trälådor (gamla bikupelåder tror jag) i Lindesberg som sambon lovat att köra och hämta till mig nångång. De är inte så stora och var ska jag ha dem? Men om jag gräver i ordning där kryddlandet varit? Det som är ruskigt täckt med ogräs... och täcker med nån marktäckarduk och hoppas på att det håller, då kan ju barnen få varsin låda att odla i. Det kan bli bra.

Ute är det snöslask och dimma, den sena vinterknäppen kanske börjar gå mot sitt slut? Jag har varit så oroligt för mina kompostmaskar i kylan men härom dagen tog jag mig en titt. Och det var lite fruset i kanterna på den översta lådan men i mitten fanns det gott om de små smala vita och de rörde sig. Långsamt men ändå. Men roligast av allt. Mellan ett par vintersquashbitar låg ett gäng röda finfina kompostmaskar varav några var små. De håller till och med på och förökar sig mitt i smällkalla vintern. Detta lovar gott inför odlingssäsongen.